Åh, sömn, kom och beröva mig på min vakenhet och stilla min allt för snurrande hjärnaktivitet för den leder inte till något meningsfullt. Min existens i natten ger ingen utgång, inget resultat. För den enda färdiga konsekvensen är magstark ångest när mobilen skriker vid sextiden. Då vill man tillbaka till helgen, kvällen, sängen. Kudden, värmen, pojken, drickan, dansen, nattbussen, frukosten, solljuset. Allt det som håller en vaken.
Trodde och hoppades att denna söndag ej skulle följa samma trend som de trehundra föregående. Kritisera samhället i femhundra ord. Fyra veckor. Inte ett ord skrivet. Okej. Ibland finns en önskan om att internet inte existerade, den tar all tid, all den tid man kunde gjort något meningsfullt. Utvecklat sig som människa. Ska leva utan internet i en vecka, och försöka kolla om det går. 5 min facebook. Och tre inloggningar på course varje dag. Sen räcker det. John Mayer sa att han tillhörde den där sista generationen utan internet och sa att det var tacket för att han idag är en av världens bästa gitarrister, han la tiden på något bättre än cybervärlden. Vi berövas på vår intelligens och förmåga att utnyttja vår hjärnkapacitet. Internet tar mitt liv. Saktar dödar min tid. Framöver ska jag bara vattna min lilla vissna blogg med något inlägg, samt kolla min skolmail, okej, thats it.
Förresten har kanske inte ett sådant här random(the most overused word ever) inlägg något med kärlek att göra.
Önskan sen söndagskväll/måndagsnatt, jag vill att han kommer hit, sover bredvid mig, kysser mig så att allt snurrar till lite. Tschüss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar