Factory Girl var en fantastisk film, jag vill leva hennes liv åtminstone som det var första halvan, heroinet kan jag skippa. Inte heller vill jag dö när jag är 28. Jag somnade igår, direkt efter vårt samtal, det var mörkt och tyst i hela huset. Jag drömde en massa saker och vaknade med tårar i ögonen. Efter alla drömmar och all ånger kände jag bara en sak. Jag har aldrig älskat dig såhär förut, jag vill aldrig förlora dig. Vi låg i gräset någonstans och det var vår, jag tog kort på dig i solskenet. Allt kändes så verkligt. Jag vaknade upp ensam, halv två med ångest inför allting vad söndag innebär. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar