jag har så många ord att säga, men många är också hemliga, jag är så naiv och som min pappa skulle uttrycka sig så är mina känslor som en hundvalp, som inte kan agera rationellt. men det är svårt att använda hjärnan när hela kroppen säger något annat. för jag vill glömma och verkligen gå vidare men det är så svårt. så jävla svårt. jag tycker inte om att svära egentligen. jag vet inte varför jag skriver dagbok på internet, himla dumt! har ingen aning varför alla ska få veta hur jag känner, jag är egentligen anonym. om jag kunde skulle jag stänga av min mobil, maskera mig, och stänga av internet några veckor. det vore bäst så. jag har en liten plan i min hjärna, jag hoppas att allt blir bättre då.
1. det är mysigt att kramas, jag skulle vilja krama de där fina björnarna på bilden.
2. hösten är fin, så kort och vinter för lång. röda löv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar