hej. 1. jag vet jag har skrivit pinsamt många inlägg idag - istället för att göra franska läxa. men att skriva är roligare än ackusativobjekt.
2. det här är en text till människan jag tycker om mest i hela världen, egentligen inga andra.
jag vet, det har gått så lång tid sen jag för första gången blev förälskad i dig. och den första förälskelsen höll i sig längre än vad jag trodde att den skulle. i ett och ett halvt år har jag älskat dig vareviga sekund. och sen så har vår kärlek börjat vittra sönder och saker som hände gjorde den trasig och grå. den var inte längre hel, du som brukade göra mig hel. för utan dig är jag bara en ofullständig del som går omkring i stockholms novemberregn, tror att varje gång min mobil vibrerar så är det du som har ångrat dig. vår kärlek kanske är trasig nu men jag vet att den går att laga. även fast jag inte trodde det förut, inte det minsta, så tror jag att det faktiskt kan bli som förut, men med lite mer ansträngning och närhet. jag kan inte svara på varför vår kärlek helt raserade men magin över att vara vi försvann bland krav och för mycket vardag. det är vi, det är så det ska vara. för just nu känns det som om vår kärlek är inlämnad på lagning, för att komma tillbaka med inte allt för många plåster och sår. godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar