utan de rätta orden

det här är en kort text till min vän <3

"att det ska vara så svårt att formulera sig för pojken som har fångat ens hjärta och låst in det inom sig, att säga de rätta orden så att han förstår ens exakta, precisa innerligaste tankar. men förstås är dem där orden egentligen förbjudna, så svåra att ta på ens läppar, så enkelt att det blir fel. det spelar ingen roll om matsalen svämmar över av hundratals människor, ändå hör man bara hans röst, han mjuka röst, en röst som går likt en varm våg av glädje genom kroppen. men hans ord, utan mening. du studerar honom, hans välskapta kindben, vackra drag och perfekta längd. om han bara sträckte sig över bordet och tog din hand, din vinterkalla hand som behöver värme. det är svårt att veta om man är kär lika svårt är det att bli kär eller att glömma någon som man är kär i. allt är så komplicerat. din förmåga att skicka små kärleksmeddelanden genom luften till hans huvud verkar inte fungera, för han förstår ingenting. pojkar förstår ingenting och av alla vackra flickor där inne förstår du inte att du är vackrast, att det förmodligen dig han tycker om, en förälskelse insvept i vänskapliga gester. ni har saker gemensamt, ni skulle passa ihop, första bokstaven i era namn ligger bredvid varandra i alfabetet, det måste vara ett tecken. jag hoppas det. men för att få reda kanske du kan sträcka dig efter hans hand och se om han kommer ta din och hålla kvar. för jag vill att en fin vän som du ska få uppleva känslan att älska och att vara älskad tillbaka av den vackraste pojken man vet."