Jag tänkte reda ut det här med klyschor, lite kort. Jag faller inte för smöraren, som sjunger kärleksserenader, kysser mig på handen, bugar och drar ut stolen varje gång jag ska sitta. Som ger mig en kartong med chokladkonfektyr eller ett stort knippe med sjuttio röda rosor. Det är just det där romantiska som inte var tänkt att vara så typiskt klysch-romantiskt som verkligen blir fint. Något som avviker från det vanliga. Vanligt, uttjatat är tråkigt.
Men en röd ros och en kvälls kyssar är inte fel. Snart är det alla hjärtans dag folk, jag har aldrig varit tillsammans med någon på årets mest kärleksfulla dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar