snöstorm, iskaos, tågförseningar, ingen sol, nu börjar den hårda kalla vintern. jag spänner mig så hårt i hela ryggen när jag går till skolan, hackar tänder och känner att jag kommer gå av på mitten. så går jag längs odengatan coh birger jarlsgatan kvarteren jag rör mig i dagligen, rädd att jag ska möta honom. det känns konstigt att gå förbi hans port utan att gå in. på väg till tunnelbanan halkar man fram över övergångsstället. hela tiden spänner jag mig och snön piskar som nerfallna istappar i mitt ansikte. det är otroligt deprimerande med allt mörker och all denna snö. utan att ha någon som värmer en, som kysser en och någon som skickar fina sms när man mår som sämst. jag har högar av skolböcker som jag inte orkar ta tag i. och även fast jag har två lager av täcken så fryser jag om nätterna. det är ett land där det är vinter halva året och solen aldrig visar sig. och när inte ens en sådan fin sak som kärlek finns i närheten blir dagarna bara lite längre och lite mörkare.
Även fast det inte är samma sak, hoppas jag att du vet att det finns helt ofantligt, oförklarligt, oändligt mycket kärlek nära precis dig. Vi finns här runt hörnet, anytime vännen
SvaraRadera